Det regnar i Wimbledon

Det tar längre tid att läsa den här boken och det beror på olika saker, men jag kommer inte riktigt in i den. Kanske ska man läsa den i ett svep och inte småsnuttar medan pastan kokar upp eller när barnen slåss om badankan i badkaret? Det regnar i Wimbledon är Anders Paulruds debut och denna gång skriver han inte i första person utan i tredje. Fast på baksidan står det att "det här är en sann berättelse" och att "fiktion behöver ett visst mått av trovärdighet". Och så heter huvudpersonen Alter! Alter ego kanske?

Precis som boken om Sofia Karlsson handlar den om kärlek och svek och består till stor del av dagboksliknande poetiska inlägg. Tja, poetiska är väl kanske att ta i men ibland är det riktigt vackert uttryckt fast det är återigen inte speciellt muntert. Och så en del snusk, som "Efteråt; som om något i grunden ordlöst vällde fram ur honom tränger han in i henne bakifån; en klibbig värme och han låser fast henne, fuktar henne med sin saliv, ser de silverfärgade fjunen i hennes ryggslut, hur de får liv av den svaga vinden som letar sig in i rummet".

Alter sitter på rummet och röker. Tänker, funderar medan tennisen har uppehåll på grund av regn. Han tänker på Sigrid och hur hon försvann. Ja, jag ska inte avslöja allt för mycket av handlingen. Det är ganska bra men ändå mest ...... hittar inte orden .... ältande, kanske? Lite som i Sofiaboken. Fast vackert och stämningsfullt stundtals. Sedan tar det slut och som läsare känner man sig kanske inte helt tillfredställd. Nej, jag vänder mig om och lyfter upp nästa bok - vilken inte heller verkar vara speciellt munter.

Nästa bok: Inbjudan till sorg

Midsommarkransens drottning

Om jag vetat vad jag vet nu hade jag kanske letat efter henne när jag nyligen besökte kransen. Sofia Karlsson, Midsommarkransen drottning, och tillika huvudämnet i Anders Paulruds roman Kärleken till Sofia Karlsson. Vet inte om hon existerar, ens under annat namn, men boken handlar om Anders i femtioårsåldern som arbetar i tidningsbranschen och nyligen har opererat bort en knytnävstor tumör ur huvudet.

Han beger sig iväg på en pilgrimsfärd eftersom en ängel besökt honom och berättat att Sofia finns vid världens ände. Så nu går han för sitt liv, och tänker igenom livet och kärlekshistorien med den 26 år yngre kvinnan. Det är nattsvart rakt igenom och jag tror att jag läste den fort för att det blev lättast så - men det är alldeles för bra för att sluta läsa. Fast på ett vis är boken fylld av manlig självömkan och slår ibland över - kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker. Det är iallafall en historia om livskris och avsked; hur den yngre kvinnan lämnar en äldre man för att hon inte ser någon framtid i honom. En kärlekshistoria; smärtande verklighet och återblickar.

Det här är ingen feelgood-litteratur men ändock läsvärd. En kärlekshistoria utan sockersött slut fast som ändå någonstans sluta trovärdigt lyckligt. Tja, eller iallafall trovärdigt och på ett sätt som den kanske måste. Och förhoppningsvis medvetet självömkande.

Nästa bok: Det regnar i Wimbledon

Jaha ..... Det är efteråt nu!

Vill inte på något sätt stressa Er, men jag har läst ut boken nu (stamp stamp). Sparar omdömen till senare men det ligger tre andra Paulrudromaner på bordet och väntar. Kanske ska jag ta och börja med Inbjudan till sorg? Eller kanske Kärleken till Sofia Karlsson. Fast Det regnar Wimbledon har ett skönt omslag.

Kämpar fortfarande med Marylin Manson-boken. Vet inte ens om jag pallar läsa ut den; känns krystat och i efterhand påhittat - som om han själv vill framstå som killen hela vecka; ni vet den där som kom på allt och gjorde alla de där crazy tokiga grejerna. Lite Ignatius helt enkelt - galet och självgott. Exempel? Tja, boken börjar med berättelser om Manson och hans kusin som gömde sig bakom trappan när morfar (eller var det farfar?) runkar i en strumpa iklädd kvinnokläder. Och så fortsätter det med klosterskola och annat som byggde upp denna rebelliska artist. Hela tiden Manson i förgrunden och liksom hur han styr alltihop. Ibland lika fånigt som Gene Simmons bok Kiss & Make Up (underbar titel dock) där "jaget" tar på sig alla möjliga bedrifter, bl.a. hävdar den gode Simmons att han upptäckte Van Halen. Fast, Simmons bok var underhållande - Mansonboken känns bara förskönad (eller vanskapt?).

Det blir nog en Paulrud till. Eller kanske en dekare! Varför inte? Hur går det med läsningen POJKAR? Jag tror att jag läste s. 73 - 74 säkert fem sex gånger - och skrattade högt varenda gång.

Rond 10: Som vi älskade varandra

Jaha, då var det dags att ta tag i en svensk författare igen, och denna gång är det en högst underskattad sådan vid namn Anders Paulrud. Han hade, precis som undertecknad, ett förflutet i Karlskrona, Blekinge, till vilken handling ofta drar sig i hans böcker. Författaren gick bort förra året och arbetade även som kulturredaktör på Aftonbladet. Andra böcker han skrivit är bl a Ett ögonblicks verk, Amamamor, Kärleken till Sofia Karlsson och Det regnar i Wimbledon.

Som vi älskade varandra handlar om fem vänner och deras relationer. Merparten av berättelsen utspelar sig på en ö i Karlskrona skärgård där de fem vännerna träffats i ett hus sedan åttiotalet. Berättarjaget heter Anders men det betyder inte att det här är en självbiografisk handling, även om mycket säkert stämmer överens med författarens egen uppväxt.

Förbered er på ett relationsdrama i skärgårdsmiljö - och vad kan vara bättre så här i semestertidernas efterdyningar. Passar även på att citera SvD, som recenserat Paulruds bok:

"Få författare kan dessutom som Anders Paulrud skriva så återhållet och ciselerat utan att språket blir till obegriplig akrobatik. Det är brant, stramt, poetiskt, vackert och förbluffande lättläst. Jag tänker på Slas och Hjalmar Söderberg i skön förening. Mycket bättre än så här kan det inte bli och talet om romankonstens död är som vanligt betydligt överdrivet."

Lite förberedelser utöver det vanliga

I morn smäller det högt. I nu rådande finanskris och semesterns eftersvall vill jag be er om en ynklig tjänst. Ja, ni anar säkert redan nu åt vilket håll det barkar. Barken har en riktning som styr rätt ner i er plånbok, och min. Jag är så att säga inte helt likvid för att bunkra upp den enorma volym alkohol som måste finnas på plats för att nå upp till Frisagas normer. Jag ber därför om en gnutta hjälp med detta.

Beräknad åtgång i runda slängar.

1 st Bag

1 st JD

12 st Öl

Det finns ett barskåp på spelplanen med diverse som kan hjälpa oss över mållinjen om det behövs eller kanske för att det är gott? Vad vet jag.

Uppdelning? Tre poster som ska manövreras av någon. Om man köper lite najsare öl kommer posterna att vara likvärdigt stora. Jag föreslår att vi tar en post var och sen bjuckar jag på maten. Vad tycker ni? Är detta OK?

Peter - JD

Andreas - Bag

Christian - Bers

JA/NEJ?

Give it away give it away give it away NOW

Har ett litet förslag inför träffen hemma hos Peter på fredag! Då det ligger en del böcker här hemma och skräpar, sådana jag inte kommer att läsa igen, så tänkte jag att varför inte ta med några av dessa till Peter och dela ut till Er kära medlemmar. Ska försöka hitta minst en bok per person (som jag tror passar). Det vore kul om Ni hade lust att göra samma sak! Vad sägs?

That's it for now! Läser just nu Marylin Manson biografin av Neil Strauss (The Dirt-författaren) och skriver kanske några rader om den senare, men jag säger "kasta er inte över den och förvänta er någonting i stil med utmärkta Cruesagan The Dirt.

Frisagajubileum 10:e boken

Nu på fredag den 14 kommer jag hålla dörren öppen för sektens medlemmar. Alla vet redan detta men jag ville skriva en blänkare för att bekräfta att det verkligen är sant!

Jag kommer vara hemma vid 17:00 och efter det är det bara komma över.

Vi ses!

PS Mauritz medverkan styrs av vädret så vi får hoppas på blixt & dunder.

Första kapitlet och jubileumskvällen

Nu är första kapitlet på dumskallarna läst. Det här luktar sannerligen kaos. Men jag gillar det - verkligen! Ska bli härligt att komma färskläst till jubileumskvällen hemma hos Peter.

Vem ordnar spellista till Spotify med klassiska hårdrockslåtar?
Vem fixar extra gitarr till Guitar hero?
Vem kommer klädd som the Prince of Darkness?
Vem har skrivit en hårdrockslåt åt bokklubbens jubileum?

- Kanske alla gör en egen låtlista på vad just ni tycker är de 25 bästa hårdrockslåtarna från er uppväxt.
- Vi kanske ska ha maskerad. Vem är Ozzy, vem är Manson, vem är Hetfield, vem är Dee, vem är Ace, vem är Alice?