Killing Yourself To Live: 85 % of a True Story

Tillåt mig att äntligen få presentera nästa bok. Den här boken ska ni läsa mina herrar, vare sig ni gillar det eller inte.

Har funderat ett tag och tror att lite nonfiction kanske inte kan skada. Detta är så kallad nonfiction men ändå på något vis fiction, tycker jag. Chuck Klosterman är känd skribent som arbetat för tidningar som New York Times, The Washington Post och Spin.

I den här boken beger han sig iväg på en roadtrip ni sent ska glömma. Vi åker tillsammans, eller hur? Det blir rock n roll och en hel del down to earth-verklighet också. Gott så, eller som nån boksidan beskriver boken:

I mer än 300 mil satt journalisten Chuck Klosterman bakom ratten på en silvergrå Ford Taurus och tänkte på döden. Han körde tvärs över USA på jakt efter död och rock n roll. Inom loppet av tjugoen dagar tog tre förhållanden slut.

Han snortade kokain på en kyrkogård. En man i North Dakota förklarade varför det inte finns så många väderkvarnar nuförtiden. Vid ett tillfälle blandade sig en giftorm in i leken. Chuck besökte några av rockhistoriens mest berömda dödsplatser.

Rolig, intelligent och rörande; KILLING YOURSELF TO LIVE är en berättelse om liv, död, kärlek, kändisskap, rock n roll och varför det smartaste karriärdraget en musiker kan göra är att sluta andas.

Jag räknar fyra veckor och hamnar då i v. 42. Så, jag hoppas att vi kan träfffas lördagen den tjugoandra oktober kl 15:00. Samma ställe, vid bron.

I nån slags Pottervärld

Högläser Harry Potterböckerna för Tilda. Vi är nu inne på den tredje tegelstenen och ja, den första är fortfarande bäst. Fascinerande historia det där om Harry och Hogwarts. Hon skriver något stolpigt, Rowling, vilket inte gör böckerna helt lätta som högläsningsalster men jag kan inte värja mig från sagomotivet. Det är bra, helt enkelt.

Och så ser jag en del saker jag inte sett tidigare. Ni kanske tycker att det här är fånigt, men då min dotter inte kan relatera till bilderna nedan så delger jag er - kära cirkelkamrater. Det kanske är för att jag är inne i nån Pottervärld, men jag tycker att bilderna nedan är ganska roliga.

De får tala för sig själva!

Imperial Bedrooms

Jaha, då är det väl dags att komma igång med läsningen igen. Den här boken hade kanske funkat i cirkeln men då det är en sorts fortsättning på Less Than Zero är det kanske dumt att välja den. Jag vet inte, har inte läst Imperial Bedrooms ännu.

Tror att jag har läst mer eller mindre allt med Bret Easton Ellis. Han är en favorit! Har egentligen inga höga förväntingar på den här boken då Ellis förra, Lunar Park, inte var något mästerverk - den vara bara "riktigt bra" - men jag hoppas att han skriver lika bra som vanligt. Och då är det ju alltid kul att läsa.

I den här boken har karaktärerna i Less Than Zero (från 1985) kommit in i medelåldern. Ja, det är mer eller mindre allt jag vet. Så - jag återkommer när jag läst ut den.

Vad det gäller ansökan till DNs cirkel så har jag inte hört ett ljud. Såg i dagens tidning att cirkeln drar igång redan 17 sept, så jag tror nog att det är kört för oss. Hur som helt, jag tänker såhär: inom en vecka eller två presenterar jag mitt bokval här på bloggen och fyra veckor senare träffas vi för att diskutera boken. Det blir bra va? Men först läser jag alltså favoriten Bret Easton Ellis.