Det är inte meningen, men när jag är på biblioteket får jag syn på en bok som fångar min uppmärksamhet. Den heter Tidsstudiemannen (Pär Thörn) och jag kommer genast att tänka på den där mannen som dyker upp i Nilecity och tar tid på brandmännens alla förehavanden. Och det visar sig att jag inte har helt fel. Trots att jag inte har tid att läsa den här boken slår jag upp den och kan inte sluta. Det är någonting som fångar in mig!
Tidsstudiemannen är en kort roman på hundra sidor där ett kapitel sällan breder ut sig längre än en sida. Det handlar om en man vars jobb är att effektivisera; dvs ta tid på olika arbetsmoment och på så viss förbättra i produktionsledet. Detta gör honom mindre omtyckt på arbetsplatsen eftersom han ständigt utgör ett hot, inte minst när han fastställer rastrutinerna och de så kallade mikropauserna på arbetsplatsen.
Jag fann den här boken sjukligt underhållande. Det är en torr prosa utan utsvävande beskrivningar där tiden är temat. Allting mäts i tid eller staplar; huvudpersonens hela "jag" är ett enda stort tidtagarur. EN minst sagt annorlunda läsupplevelse, och nu ångrar jag nästan att jag inte valt denna i cirkeln - för det hade varit intressant att höra vad övriga tycker. Läs kapitel 14 och 16 nedan:
(14)
"ROLAND Hedåker är min chef och mentor. Han säger:
- Välkommen till avdelningen för tidsstudier. Avdelningen för studier av arbetet, effektiviteten och mätbarheten.
Sedan flinar han och när flinandet har blivit ett rakt streck skakar vi hand och han visar runt mig i byggnaden. Mot slutet av rundvandringen öppnar han upp sig, blir personlig. Han berättar om sina fritidsintressen och sin släkt."
(16)
"HEDÅKER säger:
- Det viktiga är att se skillnad på visarna.
- Det viktiga är att exakt uppfatta när ett arbetsmoment tar slut och ett nytt påbörjas.
- Det viktiga är att ta tiden så noggrant som möjligt.
- Det viktiga är att man som tjänsteman inte under några som helst omständigheter hemfaller åt subjektivt tyckande. Att det som kan uppfattas som långsamt arbetstempo är snabbt eller tvärtom."
Mer om boken hittar du här.
Det där låter som en perfekt bok för en kortare SJ-resa. När man hälsar på någon stackare utanför stan kanske.
SvaraRaderaDet luktar speciellt på bibliotek. När jag tänker på lukten kan jag inte låta bli att dra en koppling till min farmors gamla tambur. Det första man såg när man klev in över tröskeln var en vägg av böcker. Gamla böcker och insprängt bland dessa en del färgglada, nyare. Men lukten, den skapade en lugn, och kanske eftertänksam stämning. Frågan är om det är pga parallellen man drar till bibliotekets regler sen barndomen eller om det är något annat? Hur som helst; En sån hylla vill jag också ha.