Jag minns inte riktigt när jag tröttnade på Erlend Loe, men jag tror att det var med den där boken Volvo Lastvagnar. Helt flippad story med alldeles galna karaktärer men som ändå inte funkade - och bara det är ju en bedrift i sig för en etablerad författare. Är helt övertygad om att Loe inte hade fått boken utgiven om det inte var för att han redan var ett namn.
Men, jag fullkomligt älskade hans tre första böcker: Naiv. Super, Blåst och Fakta om Finland (inte minst den sistnämnda - läs den, för katten). Därefter tappade han liksom greppet och prosan blev supernaiv och förutsägbar. Mitt senaste försök att läsa Loe var med Gör vad du vill, men jag gav upp efter ett par sidor.
Tills nu då, för nu sitter jag och läser Erlend Loe för min dotter. Ja, tänka sig - Loe har ju skrivit barnböcker. Och det borde ju funka, i all sin naivitet. Eller?
Njae, jag tycker att det är sådär. Läser just nu Kurt blir elak som handlar om truckföraren Kurt som oförklarligt och slumpmässigt befinner sig i en situation där han räddar en man från att somna på botten av havet. "Jag lever, du räddade mig" utbrister mannen och ger Kurt en diamant värd hur mycket som helst, varpå Kurt säljer den och fyller hela garaget med sedlar. Och då blir han elak; köper borrmaskin och borrar sönder saker och vill bli statsminister och så vidare.
Det håller inte ens som barnbok, men dottern lyssnar och vill höra mer. Imorgon läser vi ut den. Ha! Det känns sjukt att nu bli påtvingad en författare jag själv känt mig klar med - av min sjuåriga dotter. Fast, hon kanske har rätt - det är kanske en god historia?
