Förra helgen klev jag in på Bahaus för att få hjälp med tapeter eller målning (hade nämligen inte bestämd om jag skulle måla eller tapetsera om) men gav upp efter en stund då personalen behandlade en som den där jobbiga killen med panflöjten på tunnelbanan. Tack men nej tack. Korta svar på frågor, precis som om de tänker ”tror du jag jobbar här för att det är kul eller?”. Nej, det gick inte att få hjälp!
Istället ramlade jag in på Ica Maxi där jag snubblade på ett låg uppdukat bokbord med en massa titlar märkta ”tio kronor”. Klev mer eller mindre över bordet i jakt på ett pringlesrör och ett sexpack nödraketer, när jag i klivet upptäckte Jonas Gardells Jenny. Tio spänn, va fan, och så fastnade jag (ståendes med ett bokbord mellan benen).
Har givetvis läst Gardells En komikers Uppväxt och försökte mig på att följa med i Aftonbladets bilageföljetong av Ett ufo gör entré en gång i tiden, men vem orkar hålla reda på alla dessa bilagor. Igen såklart, så de köper boken istället. Det gjorde inte jag men jag gillar Gardell (han skriver ju sådär enkelt och stilrent) så Jenny är värd tio spänn. Den utspelar sig ett antal år efter nämnda historier – har inte läst den ännu men kommer att göra det.
Vidare fastnade jag för titeln Blod & Död av Jens Ganman. Författarens namn kändes bekant, och mycket riktigt skrev han Mess – en slags roman om sms: ande och pudelrock. Den har jag inte läst men hört talas om, så givetvis lade jag ner Blod & Död i korgen. Detta trots den urvattnade storyn om Amerikas tio farligaste kriminella (läs seriemördare) som i bästa Robinson-anda sätts på en ö full med kameror. Samtidigt delas det ut obegränsat med droger och vapen och så dränker man de stackars deltagarna i vidrigt dålig popmusik och ännu sämre skräckfilm (en jätteskärm placerad mitt på ön visar skräckfilm dygnet runt). Men, berättarjaget Dr Butterworth är dock en intressant prick och på det hela taget verkar det vara en riktigt välskriven historia – har bara läst trettiotalet sidor. Återkommer förmodligen i ämnet!
Och så har jag precis börjat med Kollektivt självmord. Den är riktigt underhållande, och jag vet inte varför jag inte läste ut den då jag påbörjade den för flera år sedan. Han har en skön stil Paasilinna – minns att Harens år var jävligt rolig. Ser fram emot finsk råbarkad humor; sköna skröna! Ja, och i tjänsten läser jag en bok med mina sjuor och en jävla massa noveller med mina åttor, så det finns ju annat att läsa också - om det skulle bli tråkigt.
Så, nu har jag ordbajsat klart – och så en fråga: när träffas vi? And by the way, jag har nu bestämt mig för att måla - det känns lättast. När jag nu ska hinna med det!
