I Trygghetsnarkomanernas land

Jaha, tänkte bidra med ännu ett inlägg. Har inte fått tag i boken som är föremål för nästa rond ännu och då jag härom dan upptäckte att jag faktiskt inte hade någon bok att läsa för tillfället tog jag fram den där boken jag fick av chefen för några månader sedan. Det har länge varit en sån där kanskebok som jag tänkt läsa om jag får tid, vilket jag alltså fick.

I trygghetsnarkomanernas land är skriven av David Eberhard och pryds med den sköna undertiteln "Sverige och det nationella paniksyndromet". Eberhard är överläkare och kriver faktiskt riktigt bra om curlingföräldrar och hur det kommer sig att en hel nation blir handlingsförlamad.

Har inte kommit speciellt långt in i boken men det är riktigt intressant, inte minst för oss som är föräldrar. För, hur kommer det sig att vi överlevt (eller kanske inte minst generationerna innan oss) då vi faktiskt cyklade utan hjälm eller gick utan vuxet sällskap till kompisen tio kvarter bort? Vi ramlade ner från träd och slog oss, och till råga på allt överlevde vi. Eberhard menar att vi har ett överdrivet behov av trygghet och att detta kan leda till just handlingsförlamning - se bara på svenska myndigheter efter tsunamikatastrofen.

Återkommer kanske då jag läst ut den - just nu kändes det bara som ett ganska vettigt boktips, som då inte nödvändigtvis måste vara av den skönlitterära sorten. Mer om boken hittar du här.

Den sista myten

Vill bara så här som hastigast passa på att rekommendera en bok. Jag har läst den, så det är ingenting jag kan ta upp i cirkeln, men skulle verkligen vilja höra vad ni tycker.

Boken jag pratar om heter Den sista myten av Sigge Eklund. Den handlar om en bortglömd författare som en dag får ett anonymt samtal: vill han skriva en biografi om nyss avlidne B? Han tar jobbet och det hela utvecklar sig till en mycket märklig historia.

Sigge Eklund har skrivit många bra böcker, bl.a. Varulvsvalsen, men Den sista myten är nog den bästa - och en mycket märklig bok som förmodligen bjuder in till samtal. Läs mer här.

"Bitterfittan" Maria Sveland

Här är den utlovade recensionen av Bitterfittan.
Jag läste de 100 sista sidorna igår kväll när jag ändå inte kunde sova. Boken är så pass engagerande att den inte direkt hjälpte mig att bli trött. Den påverkar starkt och framkallar reaktioner och protester. Men väldigt snabbt veknar ens protester och man inser att det man just kände är precis det författaren var ute efter. Snyggt!

Tyvärr har jag läst den under en rätt lång period vilket gör att berättelsen blivit lite uppdelad och emellanåt svag. Möjligt att boken hade varit starkare om jag hade hela bokens innehåll färskt i pallet, boken ut. Jag kan rekommendera boken till er som vill grotta ner er i könsuppdelning, orättvisor och mer eller mindre trevliga genetiska drag.

Boken innehåller beskrivningar av både vackra relationer familjen emellan så som nattsvarta, ångestfyllda upplevelser som skär hämningslöst djupt i hjärtat.

En bok som egentligen alla borde läsa, när jag tänker efter.