torsdag 29 juli 2010

Ännu ett projekt om intet

Sitter i köket i Smögenhuset och inser att tiden återigen blivit för knapp för sommarens läsprojekt; 10 böcker på 8 veckor. Med facit i hand och tre veckor "to go" är jag inne på slutet av min andra bok. Det är helt enkelt så att med två barn i en sällskapssjuk familj är det alltför ofta svårt att hitta en tillräckligt ostörd vrå av huset för att kunna försvinna in i en bok. Har tagit mig igenom förra bokcirkelvalet "Den som blinkar..." och är inne på upploppet av Människohamn - ja, jag vet att jag redan borde ha läst den, men jag erkänner - jag ligger efter med ett par år - men trots alla hyllningar hoppas jag att Människohamn blir ännu bättre, det är ännu inte det struptag jag förväntade mig. Sommarens projekt innefattade även Shantaram, Livläkarens besök, repris på Mina drömmars stad, En halv gul sol, och eventuellt Svensk maffia och ytterligare ett par titlar jag redan glömt bort. In alles 10 böcker. Jag får erkänna mig nedlagd, styckad, besegrad. Igen. Vad göra? Låtsad sjukdom? Plötsligt försvinnande? Vad som helst för att kunna få lite egen tid. Snälla ge mig tips på hur man beter sig!  

fredag 23 juli 2010

Blodigt värre på Skansen

Har precis läst ut Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Är alldeles för sommarslö för några längre utläggningar men några meningar ska jag väl få ihop.

Till en början tyckte jag att det var genialt att placera handlingen i lingonskogen med ett dansbandssoundtrack som en blöt wettexduk runt omgivningen. Snyggt gjort, rakt in i folkhemmet med skiten bara. Men sedan har jag svårt för skräckfilmsavslutningen i den första delen av boken - det blir lite för mycket. Men när sedan den andra flickan kommer in i handlingen och berättelsen rör sig in i själva underhållningsbranschen (Idol och Allsång på Skansen) tar den sig en aning och jag kan inte sluta läsa. För hur ska det sluta? Och JA - det slutar blodigt och brutalt; på ett sätt genialt, på ett annat väldigt överdrivet.

Vad Lilla stjärna handlar om kan ni läsa här, för det tänker jag inte dra i detta inlägg. Det här är inte lika bra som Människohamn men det hade jag faktiskt inte väntat mig. Dock välskrivet som vanligt och med en ruggig känsla som kommer krypande så här efteråt. Hur fan kom han på det här? Retar mig dock lite på upplägget - det verkar som om han tänkt filmatisering under skrivandets gång samt lite för påfallande sträcker ut handen och vill nå de unga läsarna (läs flickorna).

Nåväl - all in all en underhållande och ganska sjuk historia med några brister. Det är dock fortfarande bland det bättre man kan läsa i detta avlånga land idag. Och den där slutscenen - den är ganska genial iallafall. Man kanske frågar sig VARFÖR men kan lika fort skjuta till ett VARFÖR INTE. För så är det ju, mestadels.

söndag 11 juli 2010

torsdag 8 juli 2010

Ett land i gryningen

Att man aldrig lär sig. Istället för att kasta mig ner i gräset med Synden, som jag ju själv valt, snubblar jag och hamnar med näsan i Dennis Lehanes tegelstensroman och läser om hur Babe Ruth spelar baseball på ett fält i Ohio i väntan på att tåget ska lagas och ta dem vidare. Kan liksom inte sluta läsa. En historisk roman som sträcker sig långt över 700 sidor, tror jag. 

lördag 3 juli 2010

Björn Ranelid - Synden



Ett backslick, solbränna och en konstant ordsvada är kanske det man främst tänker på när man ser Björn Ranelid. Han har suttit och hållt låda i progam som Stjärnorna på slottet och skrutit om sin "ranelidska" - sitt alldeles egna språk, som är unikt. Nu är det väl upp till bevis, antar jag - för nu ska vi läsa Synden av Björn Ranelid (vinnare av Augustpriset 1994).


Synden handlar om Julius Rhode som växer upp i ett litet samhälle i Österlen i Skåne. Pappan är agronom och forskare och familjen har en framskjuten ställning i byn. Julius råkar ut för en olycka när han är tre år gammal men det är först senare han får reda på den verkliga och grymma förklaringen till olyckan. Han får också veta varför Irma, hans bästa vän och älskade, spärrades in på mentalsjukhus vi femton års ålder. Tragedin i prästgården uppdagas.

Julius bestämmer sig för att hämnas - genom att berätta sanningen.
Mycket nöje!