Har precis läst ut Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist. Är alldeles för sommarslö för några längre utläggningar men några meningar ska jag väl få ihop.
Till en början tyckte jag att det var genialt att placera handlingen i lingonskogen med ett dansbandssoundtrack som en blöt wettexduk runt omgivningen. Snyggt gjort, rakt in i folkhemmet med skiten bara. Men sedan har jag svårt för skräckfilmsavslutningen i den första delen av boken - det blir lite för mycket. Men när sedan den andra flickan kommer in i handlingen och berättelsen rör sig in i själva underhållningsbranschen (Idol och Allsång på Skansen) tar den sig en aning och jag kan inte sluta läsa. För hur ska det sluta? Och JA - det slutar blodigt och brutalt; på ett sätt genialt, på ett annat väldigt överdrivet.
Vad Lilla stjärna handlar om kan ni läsa här, för det tänker jag inte dra i detta inlägg. Det här är inte lika bra som Människohamn men det hade jag faktiskt inte väntat mig. Dock välskrivet som vanligt och med en ruggig känsla som kommer krypande så här efteråt. Hur fan kom han på det här? Retar mig dock lite på upplägget - det verkar som om han tänkt filmatisering under skrivandets gång samt lite för påfallande sträcker ut handen och vill nå de unga läsarna (läs flickorna).
Nåväl - all in all en underhållande och ganska sjuk historia med några brister. Det är dock fortfarande bland det bättre man kan läsa i detta avlånga land idag. Och den där slutscenen - den är ganska genial iallafall. Man kanske frågar sig VARFÖR men kan lika fort skjuta till ett VARFÖR INTE. För så är det ju, mestadels.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar