måndag 8 augusti 2011

Live To Win




Jo, så är det. Den här boken har jag läst.

Ni kanske undrar varför, men det kan jag inte riktigt svara på. Gillar dock biografier men tro nu inte för en sekund att jag gillar det där klorblekta flinet han suttit inne med i det där skitprogrammet Idol. Nej, sånt tittar jag inte på. Men han berättar en god historia, trots att han bara var runt 36 år gammal när han skrev den. Kunde kanske väntat lite, dock.

Nåja, det där inledande 'tro på dig själv'-snacket tillika amerikanska 'allt är möjligt'-skiten har jag inte mycket till övers för. Trodde först att det var nån slag självhjälpsbok till framgång men lyckligtvis byter han spår efter ett tag.

Så, vad är intressant med Live To Win då'rå? Jo, den innehåller en hel del underhållande historier och trots sin ringa ålder har ju Andreas Carlsson varit med om en hel del. Inte minst var han del i teamet bakom framgångsrika Cheironstudion. Mest underhållande är nog hur han lyckats inleda samarbeten med både Gene Simmons och Paul Stanley (till deras repektive soloplattor) samtidigt. Att samarbetet sedan fungerar bättre med Stanley leder till viss avundsjuka, som när Simmons stoppar Andreas i bandets privatjet och säger "nämen hej, jag kände inte igen dig, trodde att det var Pauls nya pojkvän".

Han har också spenderat en vecka i Jon Bon Jovis mansionliknande villa i New Jersey för att skriva låtar, och när Jon efter några dagars hårt slit säger "nu drar vi ner till puben" känner han en oerhörd lättnad att äntligen kunna lämna det stora huset och kanske får träffa lite lokala New Jerseybor. Men inte. Gänget sätter sig i en golfbil och kör några hundra meter ner på tomten där Jon låtit bygga en egen pub i engelsk stil. På vägen ner till puben pekar Jon på en strand några kilometer bort och säger "där har jag inte kunnat vara sedan 1984".

Historierna kring Idol och teveprogrammet Made In Sweden är dock mindre underhållande. Här pratas det om succéartister han skapat men som jag aldrig har hört talas om, fast jag tuggar sällan i mig liststatistik. Och för att vara en person som säger sig endast bry sig om sitt eget liv och inte låter sig påverkas av kändisar innehåller den här boken ett osunt mått av namndroppande. Minsta lilla kändis nämns vid namn.

På det hela underhållande. Historien om en kille som blev miljonär på att skriva låtar åt Backstreet Boys och Celine Dion. Halvkul bok att jäsa tillsammans med i solen.

Nu håller jag på med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Är jag den enda i detta land som ännu inte läst den?