Stora Roque-kriget

En av de blå fick sitt hus nerbränt till grunden och kort därefter
hittades en av de gröna död i skogen, ihjälslagen med en roqueklubba. En
roqueklubba är kortskaftad och tung och kan vara ett mycket farligt vapen.
Gubbarna började gå omkring med klubbor fastbundna om handleden med läderremmar, som stridsyxor.

S. 64

Det gick lite fort där....

.... hade inte tänkt publicera nyss publicerade inlägg. Ha, näväl ..... skjuter iväg ännu ett inlägg!

Moonlight Mile är Lehanes senaste bok om deckarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro, med betoning på paret. Detta är en fortsättning på Gone, Baby Gone som är en av de bättre i serien. Då letade de efter en försvunnen fyraårig flicka vid namn Amanda och letandet ledde oss in i en vidrig historia med mindre karismatiska skurkar. Nu är deckarparet gifta och har en liten dotter. Och, nu är Amanda försvunnen igen - skillanden är väl att hon nu hunnit bli 16 år gammal.

Till en början fann jag boken aningen krystad; som om Lehane själv inte riktigt tror på historien utan tvingat sig själv att skriva en uppföljare. Men sedan tar den sig, och även om den inte kommer i närheten av föregångaren så är den helt klart läsvärd. Det är inte lika vidrigt - men det känns ju ganska bra - och så dyker det upp en och annan skön karaktär.

Främst är det vissa delar (scener) i boken som sitter kvar. Inte minst vissa miljöer och en och annan dialog där Lehane visar hur bra han är. Det är också jävligt befriande att han låter huvudpersonerna vara kära och lyckliga - bara en sån sak. Ingen personlig misär eller smygfylla på nån bar för att undvika frugan och vältra sig i sin ångest, vilket är vanligt i den här sortens böcker.

Sedan har vi slutet! Ska givetvis inte avslöja detta men det känns som om det här är den sista boken med paret Kenzie-Gennaro.

Så, nu vänder jag blad och går vidare. Bläddrar fram första sidan i En underbar torsdag.

*Admin: Sorry var tvungen att plocka bort filmen. Den var för stor. Lägg gärna in en länk till videon*

Moonlight Mile

Då har jag äntligen läst ut en bok. Ja, en bok döpt efter sista låten på Rolling Stones eminenta lilla mästerverk Sticky Fingers.

Äntligen...

Nu har jag förärdigat detta:

1. Läst ut boken Vi i Villa
2. Skrivit alla omdömen till mina 125 elever = 20 A4 text
3. Lånat böcker och börjat plugga in mina sista poäng på universitet
4. Planerat terminen i alla ämnen
5. Kommit i hyfsad ordning i nya lägenheten
6. Planerat kommande 5 veckor, måndagar: hemmakväll, tis: öppet efter 19. onsdagar: hemmakväll, torsdagar: repa, fredagar: öppna. lördagar: öppna alt klättra. söndagar: öppna alt klättra

= nu borde det rimligtvis finnas plats att boka in livet utanför bubblan.
...ja, man blev ju inte mindre cynisk av Hans Koppels medelålders förortssågning.
Ring gärna!

2000ELVA

Gott nytt!

Vad händer med Frisaga under detta år? Va? Spännande!

Själv jobbar jag på att komma igång med läsningen. Det blir mest småsnuttar, tyvärr. Har fortfarande inte avslutat McCarthy-boken eller One Day, men detta måste åtgärdas snarast. Och som om det inte vore nog så fick jag en julklapp; en bok med samlade texter om John Lennon sammanställd av Yoko Ono. Sedan är jag mitt uppe i Dennis Lehanes senaste Moonlight Mile, som är en uppföljare till utmärkta Gone Baby Gone som kom för några år sedan. Ja, och så höll jag på att glömma Torgny Lindgrens Minnen. Fan, han är rolig den där Torgny!

Som sagt, många böcker men inte många avslut - men om jag får ordning på läsandet så lovar jag skriva några rader om precis varenda bok. Påbörjade faktiskt även ytterliggare en bok under julen men gav upp och lämnade tillbaka till biblioteket. Men om den boken pallar jag inte skriva utan hänvisar till länken.

Nu tar vi nya tag, eller?