-Jag ger upp!

Vet inte hur ni andra tänker, eller har det, men jag ger upp.

Jag hinner inte läsa några böcker för tillfället och det verkar inte vara något sug eller ös på er heller så jag kastar in handduken tills vidare.

Kommer jag in eller igenom en bra bok så postar jag kanske en notis om detta här på forumet... Annars får ni ha det så bra.

PS: Jag hade tänkt att vi skulle läsa "Katt i Warsawa" för att vända på en annan sten, men det får bli en annan gång.

.

/Mauritz

Killing Yourself To Live: 85 % of a True Story

Tillåt mig att äntligen få presentera nästa bok. Den här boken ska ni läsa mina herrar, vare sig ni gillar det eller inte.

Har funderat ett tag och tror att lite nonfiction kanske inte kan skada. Detta är så kallad nonfiction men ändå på något vis fiction, tycker jag. Chuck Klosterman är känd skribent som arbetat för tidningar som New York Times, The Washington Post och Spin.

I den här boken beger han sig iväg på en roadtrip ni sent ska glömma. Vi åker tillsammans, eller hur? Det blir rock n roll och en hel del down to earth-verklighet också. Gott så, eller som nån boksidan beskriver boken:

I mer än 300 mil satt journalisten Chuck Klosterman bakom ratten på en silvergrå Ford Taurus och tänkte på döden. Han körde tvärs över USA på jakt efter död och rock n roll. Inom loppet av tjugoen dagar tog tre förhållanden slut.

Han snortade kokain på en kyrkogård. En man i North Dakota förklarade varför det inte finns så många väderkvarnar nuförtiden. Vid ett tillfälle blandade sig en giftorm in i leken. Chuck besökte några av rockhistoriens mest berömda dödsplatser.

Rolig, intelligent och rörande; KILLING YOURSELF TO LIVE är en berättelse om liv, död, kärlek, kändisskap, rock n roll och varför det smartaste karriärdraget en musiker kan göra är att sluta andas.

Jag räknar fyra veckor och hamnar då i v. 42. Så, jag hoppas att vi kan träfffas lördagen den tjugoandra oktober kl 15:00. Samma ställe, vid bron.

I nån slags Pottervärld

Högläser Harry Potterböckerna för Tilda. Vi är nu inne på den tredje tegelstenen och ja, den första är fortfarande bäst. Fascinerande historia det där om Harry och Hogwarts. Hon skriver något stolpigt, Rowling, vilket inte gör böckerna helt lätta som högläsningsalster men jag kan inte värja mig från sagomotivet. Det är bra, helt enkelt.

Och så ser jag en del saker jag inte sett tidigare. Ni kanske tycker att det här är fånigt, men då min dotter inte kan relatera till bilderna nedan så delger jag er - kära cirkelkamrater. Det kanske är för att jag är inne i nån Pottervärld, men jag tycker att bilderna nedan är ganska roliga.

De får tala för sig själva!

Imperial Bedrooms

Jaha, då är det väl dags att komma igång med läsningen igen. Den här boken hade kanske funkat i cirkeln men då det är en sorts fortsättning på Less Than Zero är det kanske dumt att välja den. Jag vet inte, har inte läst Imperial Bedrooms ännu.

Tror att jag har läst mer eller mindre allt med Bret Easton Ellis. Han är en favorit! Har egentligen inga höga förväntingar på den här boken då Ellis förra, Lunar Park, inte var något mästerverk - den vara bara "riktigt bra" - men jag hoppas att han skriver lika bra som vanligt. Och då är det ju alltid kul att läsa.

I den här boken har karaktärerna i Less Than Zero (från 1985) kommit in i medelåldern. Ja, det är mer eller mindre allt jag vet. Så - jag återkommer när jag läst ut den.

Vad det gäller ansökan till DNs cirkel så har jag inte hört ett ljud. Såg i dagens tidning att cirkeln drar igång redan 17 sept, så jag tror nog att det är kört för oss. Hur som helt, jag tänker såhär: inom en vecka eller två presenterar jag mitt bokval här på bloggen och fyra veckor senare träffas vi för att diskutera boken. Det blir bra va? Men först läser jag alltså favoriten Bret Easton Ellis.

Live To Win

Jo, så är det. Den här boken har jag läst.

Ni kanske undrar varför, men det kan jag inte riktigt svara på. Gillar dock biografier men tro nu inte för en sekund att jag gillar det där klorblekta flinet han suttit inne med i det där skitprogrammet Idol. Nej, sånt tittar jag inte på. Men han berättar en god historia, trots att han bara var runt 36 år gammal när han skrev den. Kunde kanske väntat lite, dock.

Nåja, det där inledande 'tro på dig själv'-snacket tillika amerikanska 'allt är möjligt'-skiten har jag inte mycket till övers för. Trodde först att det var nån slag självhjälpsbok till framgång men lyckligtvis byter han spår efter ett tag.

Så, vad är intressant med Live To Win då'rå? Jo, den innehåller en hel del underhållande historier och trots sin ringa ålder har ju Andreas Carlsson varit med om en hel del. Inte minst var han del i teamet bakom framgångsrika Cheironstudion. Mest underhållande är nog hur han lyckats inleda samarbeten med både Gene Simmons och Paul Stanley (till deras repektive soloplattor) samtidigt. Att samarbetet sedan fungerar bättre med Stanley leder till viss avundsjuka, som när Simmons stoppar Andreas i bandets privatjet och säger "nämen hej, jag kände inte igen dig, trodde att det var Pauls nya pojkvän".

Han har också spenderat en vecka i Jon Bon Jovis mansionliknande villa i New Jersey för att skriva låtar, och när Jon efter några dagars hårt slit säger "nu drar vi ner till puben" känner han en oerhörd lättnad att äntligen kunna lämna det stora huset och kanske får träffa lite lokala New Jerseybor. Men inte. Gänget sätter sig i en golfbil och kör några hundra meter ner på tomten där Jon låtit bygga en egen pub i engelsk stil. På vägen ner till puben pekar Jon på en strand några kilometer bort och säger "där har jag inte kunnat vara sedan 1984".

Historierna kring Idol och teveprogrammet Made In Sweden är dock mindre underhållande. Här pratas det om succéartister han skapat men som jag aldrig har hört talas om, fast jag tuggar sällan i mig liststatistik. Och för att vara en person som säger sig endast bry sig om sitt eget liv och inte låter sig påverkas av kändisar innehåller den här boken ett osunt mått av namndroppande. Minsta lilla kändis nämns vid namn.

På det hela underhållande. Historien om en kille som blev miljonär på att skriva låtar åt Backstreet Boys och Celine Dion. Halvkul bok att jäsa tillsammans med i solen.

Nu håller jag på med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Är jag den enda i detta land som ännu inte läst den?

tvåsidorförmycket.com

Fick ett tips om en bra deckare. Mord.net av Buthler & Öhrlund. Ha, tänkte jag - jag passar mig för att läsa parskrivande deckarförfattare på ett bra tag efter upplevelsen med Edward Finnigan-boken (se omdömet till höger, jag är den enda som röstat).

Hur som helst, gav den en chans och döm av min förvåning - den var bra. Sedan blev den bättre och jag insåg att jag helt enkelt skulle bli tvungen att skriva nån slags hyllningstext här på bloggen. Som att säga, "hey, det finns deckarpar som skriver lysande böcker där ute".

Ja, så kände jag, tills för ungefär en kvart sedan. Då läste jag de två sista sidorna; det avslutande kapitlet. Intrigen var klar, fallet löst. Ändå fanns de där, de två sista sidorna som likt en cliffhanger ville agera skräckfilmsslut. Eller nåt?

Så jag tänker, hur kan ett så begåvat författarpar fullständigt tappa huvudet och fördärva hela boken på knappt två (faktiskt inte ens en och en halv) avslutande sidor i hopp om att skapa en va?-, nämen!- eller wowkänsla hos läsaren?

Beats me, som man säger. Därför hittade jag en hemsida och skrev ett brev till författarna. Ja, ni läste rätt! Jag var tvungen. Här har jag suttit böjd över en tjock bok i några dagar och så gör de så!!!!! Va?!?!?! Det är inte okej! De bör iallafall få reda på det. De bryr sig säkert inte, men jag har iallafall sagt ifrån.

Men det hjälper inte. Känner mig fortfarande lurad. Grymt irriterande. Gaaaaaaaaaaaaaah!

Pausmusik

Ligger med tant Julia

Trycker upp en Göteborgs rapé under läppen, värmer på en kopp te och slänger mig på soffan med blicken fäst i Mario Vargas Llosas Tant Julia och författaren i ett försök att varva ner efter intensiva arbetsdagar.

Läser redan en annan bok men i vanlig ordning blir jag rastlös och bläddrar efter nya titlar. Läser iallafall ett kapitel och konstaterar att snubben kan skriva. Kanske inte så konstigt att han fick Nobelpriset då? Något för cirkeln kanske.

Vill bara som hastigast säga att jag inte kan närvara på lördag. Men det visste ni väl redan, och nu undrar jag om det blir någon träff? Fick för mig att det var min tur att välja bok men någon (ja, Peter) sade att det är Mauritz tur. Jag har ingen aning, och det spelar egentligen ingen som helst roll.

Nåväl, för att göra babblandet aningen kortare: kör på lördag ni och meddela bokval på bloggen, Annars kan jag nog nästa helg, men då är det väl med allra största sannolikhet någon annan som inte kan.

Vi hörs, som pojken sade.

Loes upprättelse

Läste för några dagar sedan ut Kurt och fisken. Ja, ytterliggare en barnbok signerad Erlende Loe om samma mustaschprydda truckförare.

Denna gång hittar han en stor fisk på kajen. Han tar hem den och förklarar för familjen att "nu behöver vi inte arbeta på ett tag, vi har ju mat så det räcker - och det är ju därför man arbetar". Ha, och så reser familjen jorden runt på fisken. Kör liksom bara ner med den på trucken till vattnet och seglar iväg mot landet over there.

Så enkelt, men ändå ganska lysande. Således, med tanke på mitt förra inlägg i ämnet Loe så vill jag ge honom lite upprättelse; det här är en ganska kul barnbok. Så, då var det sagt!

På tal om upprättelse (oj oj oj, vilken övergång) så har jag tuggat mig igenom 2/3-delar av deckarjäveln, oooops. Som sagt, säger ingenting om den förrän vi sitter där runt bordet.

Vi syns snart!

Sena nätters lektyr

Jag läser och läser, men allt annat än det som var tänkt. Den senaste tiden har jag bland annat hunnit med The Wave, 100-åringen, Pedagogisk bedömning, Det värderande ögat, och ytterligare fyra böcker om skola och pedagogik, plus ögnat ett tiotal böcker i min jakt på intressant läsning i helklass för tonåringar. Jag kämpar på med katedralen, den är riktigt bra, för bra för att misslyckas med.. Jag vill gärna vara med och diskutera denna tegelsten men jag har kurs mellan 17-19.30. Vilken tid har vi satt? JAg kanske kan vara där vid 19?!

Kurt blir elak

Jag minns inte riktigt när jag tröttnade på Erlend Loe, men jag tror att det var med den där boken Volvo Lastvagnar. Helt flippad story med alldeles galna karaktärer men som ändå inte funkade - och bara det är ju en bedrift i sig för en etablerad författare. Är helt övertygad om att Loe inte hade fått boken utgiven om det inte var för att han redan var ett namn.

Men, jag fullkomligt älskade hans tre första böcker: Naiv. Super, Blåst och Fakta om Finland (inte minst den sistnämnda - läs den, för katten). Därefter tappade han liksom greppet och prosan blev supernaiv och förutsägbar. Mitt senaste försök att läsa Loe var med Gör vad du vill, men jag gav upp efter ett par sidor.

Tills nu då, för nu sitter jag och läser Erlend Loe för min dotter. Ja, tänka sig - Loe har ju skrivit barnböcker. Och det borde ju funka, i all sin naivitet. Eller?

Njae, jag tycker att det är sådär. Läser just nu Kurt blir elak som handlar om truckföraren Kurt som oförklarligt och slumpmässigt befinner sig i en situation där han räddar en man från att somna på botten av havet. "Jag lever, du räddade mig" utbrister mannen och ger Kurt en diamant värd hur mycket som helst, varpå Kurt säljer den och fyller hela garaget med sedlar. Och då blir han elak; köper borrmaskin och borrar sönder saker och vill bli statsminister och så vidare.

Det håller inte ens som barnbok, men dottern lyssnar och vill höra mer. Imorgon läser vi ut den. Ha! Det känns sjukt att nu bli påtvingad en författare jag själv känt mig klar med - av min sjuåriga dotter. Fast, hon kanske har rätt - det är kanske en god historia?

Katedralen vid havet

Tjena boys!

Det har visat sig övermäktigt att hinna läsa dessa delikata nästan 700 sidor tills lördag. Jag vet att jag inte är ensam om att inte hinna klart.

Doktorn är i alperna.

Mitt förslag är att vi skjuter på det hela. Givetvis kan man träffas ändå och ha lite trevligt men att vi här och nu bestämmer en förlängd tid på boken? Rimligtvis en hel period till är mitt & Mauritz förslag. Jag har läst lite drygt hälften. typ 400 sidor.

Reaktion?

Använd rösten!

Vill med det här inlägget påminna er slarvjönsar som ännu ej röstat på de lästa böckerna. Vi saknar 1 röst på Vi i villa, 2 röster på Sweet Thursday.

Japp, till verket boys, rösta!

What is the union called in Swedish? -Fuck it!

Ansiktsburk

Hittade John Ajvide Lindqvists nya novellsamling Låt de gamla drömmarna dö på ljudbok. Lyssnar på några av novellerna och fastnar för "Ansiktsburk av Erik Pettersson". En riktigt underhållande metanovell om författaren John Ajvide Lindqvist - skriven av dokumentärfilmaren Erik Pettersson. Eller, det är den ju inte men det är så den är upplagd.


Novellen utspelar sig under Göteborgs filmfestival där John ska prata om sin bok som blivit film - Låt den rätte komma in, och tanken är att han ska skriva en novell om själva festivalen. Men det går inte; eftersom så många märkliga saker händer - och till sist ber han Erik skriva berättelsen genom att erbjuda honom 20 000 kr.

Som sagt, en sjukt skruvad berättelse där John driver med sig själv. Meta, he he! Roy Andersson dyker upp och så träffar han på några av sina egna karaktärer. Lysande berättelse, och Ajvide sägs vara inspirerad av Bret Easton Ellis - jag vet exakt vilken bok han snackar om.

The wave

Läser som vanligt något annat än det man ska läsa... The Wave av Morton Rhue, läraren som utförde det kända experimentet i en gymnasieskola i Palo Alto, Californien på 60-talet (?) för att få sina elever att förstå varför det tyska folket kunde blunda för förintelsen och påstå sig ovetande om allt horribelt som skett under andra världskriget, och till råga på allt låtit Naziströrelsen, en klar minoritet politiskt sett, ta över makten och styra ett helt land som egentligen ville annorlunda. Han startade rörelsen The Third Wave i sin historiaklass, där han under  slagordet "Strength through discipline" (och liknelser med hur ett fotbollslag når framgångar genom disciplin) övertygar en hel grupp elever. Händelserna tar sig sedan oanade proportioner och rörelsen exploderar på skolan och börjar leva sitt eget liv med speciella hälsningsfraser och gester, hårda regler för deltagande och eliminering ut gruppen - skrämmande likt Hitlerjugend och Nazisternas egna metoder. Spännande och skrämmande att läsa Davids, klassens smartaste sportkille, kommentarer: "Jag skulle aldrig låta en minoritet styra mig", Det där är saker som hänt för länge sen, vi har lärt oss en läxa, ingen kommer någonsin gå på det där igen." och sedan se hur lätt han dras med.

Har läst del ett

Har nu läst del ett i Katedralen vid havet; jordens trälar. Otroligt hur mycket man kan berätta på endast femtio sidor. Och, då det är hur många sidor som helst kvar undrar jag var denna berättelse tar vägen. Intressant!

Helt galet sjuk situation där i ladan inledningsvis. Vad gör man i det läget? Mycket intressant bok hittills!!

Enjoying it, a lot!

Äntligen nr.2

Nu har man klivit upp ett trappsteg till...
Examinationsuppgiften till Yrkesetiska dilemman och Professionella samtal är inskickad,
Handelsbolaget Sibirien är registrerat hos bolagsverket - nu är det bara att lära sig hur man driver ett företag, skapa kontakter med socktillverkare och ge sig ut i marknadsföringssvängen.

Ännu en bolagsidé har tagit form: FRISAGA tar steget ut i företagsbranschen och tar över världen med gratis E-böcker till Läsplattor, Ipads, Iphones etc. En fet reklamfinansierad nedladdningstjänst där sveriges alla studenter slipper betala för dyr kurslitteratur, där den nya generationen kan botanisera i klassikernas klassiker, där moderna författare kan ge ut sin litteratur utan förlagsproblematiken och få direkt feedback från sina kunder, där läsaren med ett knapptryck kan hitta liknande litteratur, författarnas inspiratörer o.dyl. Inga dyra mellanhänder eller lagerkostnader. Abbonemangskostnader likt Spotify med fri tillgång till tusentals titlar och utan reklam. Samarbete med tal- och punktskriftsbiblioteket, Akademibokhandeln, Bokus, AdLibris, cdon.com och avtal med förlagen direkt; Bonnier, Natur&Kultur, Studentlitteratur, Prisma, Ordfront, Piratförlaget m.fl.

Ett naturligt steg in i 10-talet.

Rolling away

Ja då är det till att packa för alperna. Bukowskis Postverket avverkades jävligt snabbt, 3 toabesök. Fruktansvärt lättläst och relativt rolig. Kändes dock lite tveksam. Han skulle dragit historien och karaktären lite längre ut på kanterna. Kittade bla upp mig på Jeppe Brixvolds "Brott och Framgång" till resan. Låter som en tråkig faktabok om oegentligheter inom näringslivet men så är det ej. Tror att den rockar, stenpung. Som jag konstaterade vid förra mötet blir jag en no-show nästa gång. Ni får den på walkover.

Underbar söndag

Idag är det en underbar söndag, med runt 20 minusgrader och lätt solsken. Har nu läst ut En underbar torsdag och lutar mig tillbaka inför lördagens träff. Under tiden läser jag Torgny Lindgrens Hummelhonung.

Gott så,

vi syns på lördag!

Stora Roque-kriget

En av de blå fick sitt hus nerbränt till grunden och kort därefter
hittades en av de gröna död i skogen, ihjälslagen med en roqueklubba. En
roqueklubba är kortskaftad och tung och kan vara ett mycket farligt vapen.
Gubbarna började gå omkring med klubbor fastbundna om handleden med läderremmar, som stridsyxor.

S. 64

Det gick lite fort där....

.... hade inte tänkt publicera nyss publicerade inlägg. Ha, näväl ..... skjuter iväg ännu ett inlägg!

Moonlight Mile är Lehanes senaste bok om deckarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro, med betoning på paret. Detta är en fortsättning på Gone, Baby Gone som är en av de bättre i serien. Då letade de efter en försvunnen fyraårig flicka vid namn Amanda och letandet ledde oss in i en vidrig historia med mindre karismatiska skurkar. Nu är deckarparet gifta och har en liten dotter. Och, nu är Amanda försvunnen igen - skillanden är väl att hon nu hunnit bli 16 år gammal.

Till en början fann jag boken aningen krystad; som om Lehane själv inte riktigt tror på historien utan tvingat sig själv att skriva en uppföljare. Men sedan tar den sig, och även om den inte kommer i närheten av föregångaren så är den helt klart läsvärd. Det är inte lika vidrigt - men det känns ju ganska bra - och så dyker det upp en och annan skön karaktär.

Främst är det vissa delar (scener) i boken som sitter kvar. Inte minst vissa miljöer och en och annan dialog där Lehane visar hur bra han är. Det är också jävligt befriande att han låter huvudpersonerna vara kära och lyckliga - bara en sån sak. Ingen personlig misär eller smygfylla på nån bar för att undvika frugan och vältra sig i sin ångest, vilket är vanligt i den här sortens böcker.

Sedan har vi slutet! Ska givetvis inte avslöja detta men det känns som om det här är den sista boken med paret Kenzie-Gennaro.

Så, nu vänder jag blad och går vidare. Bläddrar fram första sidan i En underbar torsdag.

*Admin: Sorry var tvungen att plocka bort filmen. Den var för stor. Lägg gärna in en länk till videon*

Moonlight Mile

Då har jag äntligen läst ut en bok. Ja, en bok döpt efter sista låten på Rolling Stones eminenta lilla mästerverk Sticky Fingers.

Äntligen...

Nu har jag förärdigat detta:

1. Läst ut boken Vi i Villa
2. Skrivit alla omdömen till mina 125 elever = 20 A4 text
3. Lånat böcker och börjat plugga in mina sista poäng på universitet
4. Planerat terminen i alla ämnen
5. Kommit i hyfsad ordning i nya lägenheten
6. Planerat kommande 5 veckor, måndagar: hemmakväll, tis: öppet efter 19. onsdagar: hemmakväll, torsdagar: repa, fredagar: öppna. lördagar: öppna alt klättra. söndagar: öppna alt klättra

= nu borde det rimligtvis finnas plats att boka in livet utanför bubblan.
...ja, man blev ju inte mindre cynisk av Hans Koppels medelålders förortssågning.
Ring gärna!

2000ELVA

Gott nytt!

Vad händer med Frisaga under detta år? Va? Spännande!

Själv jobbar jag på att komma igång med läsningen. Det blir mest småsnuttar, tyvärr. Har fortfarande inte avslutat McCarthy-boken eller One Day, men detta måste åtgärdas snarast. Och som om det inte vore nog så fick jag en julklapp; en bok med samlade texter om John Lennon sammanställd av Yoko Ono. Sedan är jag mitt uppe i Dennis Lehanes senaste Moonlight Mile, som är en uppföljare till utmärkta Gone Baby Gone som kom för några år sedan. Ja, och så höll jag på att glömma Torgny Lindgrens Minnen. Fan, han är rolig den där Torgny!

Som sagt, många böcker men inte många avslut - men om jag får ordning på läsandet så lovar jag skriva några rader om precis varenda bok. Påbörjade faktiskt även ytterliggare en bok under julen men gav upp och lämnade tillbaka till biblioteket. Men om den boken pallar jag inte skriva utan hänvisar till länken.

Nu tar vi nya tag, eller?