lördag 30 maj 2009

Musik att läsa till

Det är inte helt lätt att hitta bra musik man kan läsa till. Musik som inte tar över men heller inte känns lika slätstruken som en country-platta med Jon Bon Jovi. Om ni hört Opeth vet ni kanske ett de spelar nån slags progrock med långa mellanspel och stundtals growlande (heter det så?). Hur som helst, bandet har gjort en platta som skiljer sig från övriga. Det är mer tillbakalutat och avslappnat och visste jag inte bättre så skulle jag jämföra det med Pink Floyd. Fast det gör jag inte, utan jag rekommenderar bara Opeths Damnation som en riktigt skön läsplatta; en ljudmatta i bakgrunden som förhoppningsvis hjälper till att måla bakgrunden (med inte allt för stora penslar).

Hör ett smakprov: http://www.youtube.com/watch?v=0UxS6r49OlY.

fredag 29 maj 2009

Skynda att älska

"Skynda att älska" måste varit en enorm utmaning för Alex Schulman att skriva. Det var svårt för mig att sudda ut den bild jag har av honom, som är allt annat än seriös. Början av boken var därför svår att verkligen ta till sig. Den kändes äkta men överdriven och en tyck-synd-om-mig-slöja hängde över en som direkt hämtad ur en Hollywood film. 
Men, vändningen kom och Alex blev bättre och bättre på att förmedla känslor och beskrivningar som smälte in på ett mycket smidigt och målande sätt. Mot slutet var jag tvungen att bita mig i läppen för att inte hej vilt börja böla.
Jag har inte varit i samma situation som Alex så jag har egentligen inget att komma med. Jag kunde ändå känna att jag hade fungerat precis som han och handlat lika dant. Summa sumarum en riktigt stark bok som verkligen lyckas göra en deppig. 

onsdag 27 maj 2009

Människohamn


Jag är ju en obotlig skeptiker. Eller? Tja, hur som helst - när jag läser den här typen av historier börjar jag alltid att tvivla, men så är det inte speciellt ofta som jag läser sånt här. "Sånt här"? Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men SKÄRGÅRDSSKRÄCKIS är kanske inte helt fel.

John Ajvide Lindqvists debuterade med Låt den rätte komma in, vilken handlar om en vampyr som flyttar in i en lägenhet i Blackeberg. En alldeles lysande bok som sannerligen kan få en skeptiker att tappa intresset, men att placera handlingen i förortsångestens Blackeberg var ju alldeles lysande. Och på precis samma sätt placerar han denna skräckhistoria om ett försvunnet barn ute i den svenska skärgården.

Människohamn handlar om Anders som återvänder till ön där han växt upp och några år tidigare sett sin dotter försvinna ute på isen. Hon bara försvann - ingen kropp hittades. Väl på ön tror han sig få kontakt med dottern och en massa märkliga saker börjar hända. Ajvide Lindqvist låter naturen, eller rättare sagt havet, stå för spänningen. Med små medel låter han långsamt berättelsen veckla ut sig och klarna. Det är havet vi ska akt oss för - havet, som finns runt hela ön. Det är en mastig historia det här, vilket gör att man som läsare får många berättelser om historiska händelser på ön. Vilka sedan visar sig hänga ihop, såklart.

Här finns inga monster, mestadels naturens oförklarliga nycker. Fast aldrig har GB-gubben varit så skrämmande. Och så har vi Hubba och Bubba då! Två finniga tonåringar som dyrkade The Smiths och var uttstöta töntar på ön (därav Hubba och Bubba - "big bubble, no trouble"). De försvann ut på isen med en flakmoppe och återvänder många år senare.

Det här kan vara den bästa boken jag läst i år, och även om slutet (nej, jag ska inget säga) testar mitt skeptiker-jag så kan jag säga att det här utan tvekan är det bästa John Ajvide Lindqvist skrivit. Hade han skrivit på engelska vore han en gigant! Så, om du vill ha den där krypande känslan att allt inte står rätt till och vill vara kvar i bokmiljöns kusliga ovisshet så är Människohamn någonting för dig!

måndag 25 maj 2009

Nytt bokval:

Ny bok i cirkeln är alltså Chinua Achebes "Allt går sönder". Detta är den Nigerianska författarens debutroman från 1958. I Chinuas roman är det en man tillika krigare och hjälte vid namn Okonkwo som är huvudperson, en ganska tragisk gestalt när allt kommer omkring. Okonkwo ser på hur Europas intrång i Afrika förändrar livet och kulturen men bestämmer sig att inte följa med i förändringen och istället göra motstånd. Detta motstånd slår däremot helt fel ut och blir första steget mot hans egen undergång.
Boken skildrar Nigerias igbokultur och intresset uppstod för egen del tack vare att sambon är halvnigerian och just igbo.
Boken ska inte försköna eller idealisera Afrika och inte heller fördöma de vitas kolonialisering utan istället fånga konflikterna mellan skilda kulturer inom landet med all dess tvetydighet.
Detta är även tänkt som en revansch för Slavskeppet där många av oss tappade intresset för det mesta som hade en antydan till Afrika eller vad som nu snuddade vid dess kust. Spännande läsning för alla Etnografer där ute i Frisaga.

kommer strax

Vill bara säga att jag är helt uppslukad av John Ajvide Lindqvists Människohamn. Ett inlägg om denna skärgårdsskräckis, där två Morrissey-citerande finniga ungdomsspöken på flakmoppe har roliga biroller, kommer strax.

Havet ger. Havet tar och tar och tar!

fredag 22 maj 2009

Begrav min DVD vid Wounded Knee


Vid ett besök hos den lokala videohandlaren såg jag ett exemplar av filmatiseringen av Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee till halva priset. Likt en snål gammal gumma insåg jag värdet av att direkt slå till. Väl hemma kända jag mig tvungen att återuppleva lite Indianhistoria och laddade DVD'n. Efter 20 minuter stängde jag av, läste på framsidan och hittade den lilla bagatellen "Baserad på". Baserad alltså, eller insprirerad av kanske, eller kanske snarare "Tittade lite på baksidestexten och gjorde en film av det" eller "Läste boken och tyckte att han hade helt fel och gjorde min egen tolkning där jag lyfter fram jänkarna i glänsande vackert ljus". Att filmen i övrigt verkade vara filmatiserad av SkansenJonas och färdigställd på typ en dag med den lokala teatergruppen gör inte saken bättre. Ändock vore det kul att genomlida rullen med bokklubben men samtidigt ett fullständigt slöseri med tid!

onsdag 20 maj 2009

Kära medlemmar

Om allt går som det ska så slungas det här meddelandet ut till respektive medlems mail-box. Ni klickar ivrigt upp meddelandet och läser texten. I ert mail-program. Helt naturligt.
Är det här ett bra sätt frågar jag mig då? Visst är det bra att ingen missar något meddelande men det som händer är att ingen går in på bloggen. Det lämnas inga kommentarer alt de kommentarer som skrivs blir sällan lästa. 
Jag söker efter hur ni tycker att man kan göra. Jag tror att man kan styra om de meddelanden som når era mail-boxar till endast en upplysning om att det har postats ett nytt meddelande.  Sen får man helt enkelt gå in på Frisaga för att läsa och där kan man då lämna en kommentar om man har något att säga. Jag tror att alla skulle tycka det var kul om sidan blev mer levande och att vi kan använda den till just det vi ville använda den till. 
Som ni märker har jag inte ändrat något än utan väntar på din kommentar här på Frisaga.

En cirkelträff är på gång under fredagskvällen hemma hos Mauritz. Vår senast tillkomne läsare lockar med grillning och dricka på en, om vi har tur, solig veranda. Jag tycker det låter fantastiskt trevligt. Andreas har redan tackat nej då han är bortrest. Nu hoppas vi innerligt på att Christian lyckas hitta en barnvakt.

Om jag har räknat rätt så är det Christians tur att välja bok. Spännande!

Gozonka