Här är den utlovade recensionen av Bitterfittan.
Jag läste de 100 sista sidorna igår kväll när jag ändå inte kunde sova. Boken är så pass engagerande att den inte direkt hjälpte mig att bli trött. Den påverkar starkt och framkallar reaktioner och protester. Men väldigt snabbt veknar ens protester och man inser att det man just kände är precis det författaren var ute efter. Snyggt!
Tyvärr har jag läst den under en rätt lång period vilket gör att berättelsen blivit lite uppdelad och emellanåt svag. Möjligt att boken hade varit starkare om jag hade hela bokens innehåll färskt i pallet, boken ut. Jag kan rekommendera boken till er som vill grotta ner er i könsuppdelning, orättvisor och mer eller mindre trevliga genetiska drag.
Boken innehåller beskrivningar av både vackra relationer familjen emellan så som nattsvarta, ångestfyllda upplevelser som skär hämningslöst djupt i hjärtat.
En bok som egentligen alla borde läsa, när jag tänker efter.
Jag ska fan ta och läsa den. Jo då, jävlar så att vahettere så är det ta mig fan. (Tyckte att det var dags för lite svordomar här på bloggen).
SvaraRaderaHåller på med Pölsan - den så jääääävla bra! Oops!
Förresten, jag är inte strängbändare men är inte Gibson aningen bättre än Fender?
SvaraRaderaDet är nog en smaksak vad man tycker mellan dessa två giganter. Jag var Gibson-snubbe förut men efter att ha lirat en del på Fender konverterade jag.
SvaraRaderaDet finns ju en del vassa lirare både på Fender och Gibson. Det handlar nog mest om genre, vilket ljud man vill ha.
Jag tycker absolut att du ska ge dig på Bitterfittan, trots att du är Gibson-snubbe.