torsdag 23 april 2009

Saker och ting som barnbarnen borde veta

Jaha, och vem fan är Mark Oliver Everett undrar ni? Jo, det är killen som skrivit den här boken, fast mest känd är han som centralfigur i bandet Eels som jag lyssnat på sedan de debuterade med Beautiful Freak någon gång på 90-talet. Det är givetvis en slump att jag hittade den här boken, och tänkte "varför inte" och kunde faktiskt inte sluta läsa.
Men, nu ska vi ta det lilla lugna här för detta är givetvis inget mästerverk - och som biografi är den kanske högst medioker. Så, varför ska man läsa det här? Kanske inte bara för att man diggar deppIndierockaren E och hans Eels utan även för att det här främst är en riktigt sorglig historia om en man som haft det ganska jävligt, men med musikens hjälp tagit sig upp igen.

Jag menar, följande är kanske inte vardagsmat för de flesta: Mark Oliver Everett växte upp i en förort tillsammans med en frånvarande far som han hittade död i sängen (ensam hemma) vid åtta års ålder och under hela hans uppväxt försökte syrran Liz ta livet av sig, vilket hon senare lyckades med (precis när han brejkat med bandet och turnerade världen runt) och när han skulle spela in sin andra platta ringde mamman och meddelade att hon hade cancer, och kort efter att skivan släppts gick hon bort. Och som en extra krydda får han ett telefonsamtal när han befinner sig på turné i England, kort efter att de där flygplanen kört in i tornen i New York, där hans moster besrättar att hans kusin jobbade som flygvärdinna på det plan som kraschade innan det nådde Pentagon (ja, och extra jävligt är det ju att hon hade maken med sig, som också jobbade på samma bolag, eftersom de genom ett undantag fått jobba på samma flygning (trots att detta inte var tillåtet) då de skulle på semester efteråt).

Ja, jag slutar där. En ganska tragisk men på något sätt underhållande historia om hur det går att resa sig upp igen. Det har ju satt sina spår, för killen verkar aningen rubbad bitvis, men det känns faktiskt ganska äkta och ärligt. Lyssna på Eels här.

1 kommentar:

  1. Åh fyfan... börjar nästan lipa redan nu. Ärligt talat; vem skulle inte bli lite rubbad efter ett sånt liv?

    SvaraRadera