Skumtimmen Nattfåk och andra böcker

Tråkigt att läsa inlägg som det nedan när man just läst Skumtimmen och efter sista sidan tänker "Nattfåk. den ska jag minsann också läsa, trots att jag tvekade in i det sista med Skumtimmen, jo sannerligen." För trots sitt deckartema så är det som Andreas säger något annat som får Skumtimmen att leva och andas, och visst är det legenden om Nils Kant och den speciella ramberättelsen kontra parallellhistorien som sakta går från dåtid till nutid likt två mot varandra resande från punkt A och B som oundvikligen skall komm att stå öga mot öga någonstans på vägen. Läsvärt och intrikat, magiskt, halsbrytande på samma gång - utan att för den skull vara fantastisk läsning, dessvärre.

Erlend Loes "Gör vad du vill" är klar nu. En ganska platt bok i dubbel bemärkelse (200 sidor och tjatig som en skvallertidning) men att som manlig författare fånga en tjejs tankar på det här sättet ger spännande läsning, även om huvudrollstjejen är i killigaste laget och med en stor portion Loe inom sig. Boken lämnar mig ganska oberörd trots att den i slutskedet försöker sig på ett grandiost budskap; att livet är större än något annat, typ, eller?

Tärningsspelaren är på gång också där i dubbel bemärkelse = Dels för att jag har fastnat och kommer att avsluta den inom ett par dagar, dels för att det tog författaren drygt 100 sidor att nå essensen i storyn där man som läsare börjar fatta storheten. Trots den smått pornografiska "vinklingen" förlorar inte Rhinehart sin fokus på de psykologiska funderingarna kring mänsklighetens funktioner och boken upphör aldrig att förvåna. Somliga kapitel undrar man om han överhuvudtaget har material för att fortsätta skriva och andra kapitel känns det som att tankarna svämmat över ner genom fingrar, skrivmaskin och papper och knappt tillåts få den plats som de förtjänar. Spännande att se var detta slutar!!

Nästa vecka blir det "Dumskallarnas.." Vi ses alla dito!