Vill inte på något sätt stressa Er, men jag har läst ut boken nu (stamp stamp). Sparar omdömen till senare men det ligger tre andra Paulrudromaner på bordet och väntar. Kanske ska jag ta och börja med Inbjudan till sorg? Eller kanske Kärleken till Sofia Karlsson. Fast Det regnar Wimbledon har ett skönt omslag.
Kämpar fortfarande med Marylin Manson-boken. Vet inte ens om jag pallar läsa ut den; känns krystat och i efterhand påhittat - som om han själv vill framstå som killen hela vecka; ni vet den där som kom på allt och gjorde alla de där crazy tokiga grejerna. Lite Ignatius helt enkelt - galet och självgott. Exempel? Tja, boken börjar med berättelser om Manson och hans kusin som gömde sig bakom trappan när morfar (eller var det farfar?) runkar i en strumpa iklädd kvinnokläder. Och så fortsätter det med klosterskola och annat som byggde upp denna rebelliska artist. Hela tiden Manson i förgrunden och liksom hur han styr alltihop. Ibland lika fånigt som Gene Simmons bok Kiss & Make Up (underbar titel dock) där "jaget" tar på sig alla möjliga bedrifter, bl.a. hävdar den gode Simmons att han upptäckte Van Halen. Fast, Simmons bok var underhållande - Mansonboken känns bara förskönad (eller vanskapt?).
Det blir nog en Paulrud till. Eller kanske en dekare! Varför inte? Hur går det med läsningen POJKAR? Jag tror att jag läste s. 73 - 74 säkert fem sex gånger - och skrattade högt varenda gång.
Läste klart den i torsdags. Jag tänker hålla mun och slänga nyckeln i brunn.
SvaraRaderaSjälv har jag börjat läsa Mikael Niemis "Mannen som dog som en lax". Jag har skyhöga förväntningar efter att ha avnjutit "Populärmusik från Vittula". Än så länge är jag nöjd med det Mikael klottrat ihop.
Enligt mig en av Sveriges bästa författare. (självklart kan jag bara jämföra mellan dem jag läst)
Lax-boken minns jag som oerhört välskriven men som deckare betraktad var den kanske inte-. Eller kanske ska jag hålla mun! Niemis Svålhålet är en kul bok med berättelser från rymden, fast på Niemis vis.
SvaraRadera